Här är jag...

Hej mina kära!

Jag vill bara lämna en liten hälsning från landet mitt i norr..:)

Solen skiner, fåglarna kvittrar, vattenfallen sjunger och livet leker!

Nu ska jag ut och fotografera denna magiska miljö som är mig så kär

...Vi ses snart igen!

Största kramen min till er alla.

Må bäst!

Vardagslyxfrossa...

Hej mina vänner!
Igår så var det min nationaldag, som firas ungefär som i Norge. Det är altså fest med stort F..:)
Och eftersom jag inte var där, utan här, lyxade jag till det i trädgården. Hilmir och jag var ute hela dagen i solen och njöt och ni ska veta att det var mysigt det med..:)
Och idag tänker jag bjuda er på mängder av bilder från var dag.
Ni har sett det förr, jag vet. Men hoppas ändå att ni orkar.
Så vill jag önska er alla..en trevlig midsommar!
Själv ska jag fira lugnt och så tänker jag pausa lite igen här på bloggen. Hoppas ni orkar vänta på mig bara, ty, utan er så är allting så mycket tråkigare..:)
Och ni huset...jag säger bara wow! Tre och halv meter i tak, orginalkök från tjugotalet, mängder av dubbeldörrar. Ja, ni kan bara ana om det var kärlek..:) Men, vi har det nog ganska bra där vi är och om jag ska vara ärlig, så vet jag inte om jag orkar börja renovera igen...ännu..;)

Ni får må bäst!
Ta hand om varandra och denna ljuva tid som nu är här.
Lukta på blommorna och känn på nuet.
...LOVA!

Vardagslyxfrossa...kommer vi långt på.
Det är trots allt det som gör livet, de små ögonblicken som glimtar förbi...*Glöm inte det*

SOLEN GASSADE...

en hörna att slappa...

pellisarna frodas...bredvid badet...Badsalt i en liten sockerskål...

här samlar jag mina tankar...

lyx...

mera lyx...

ännu mera lyx...

saker jag inte vill vara utan, till vardags och fest...skönt att krypa ner här och låta solensstrålar torka badets droppar...Hilmir snickrar för fullt...

Koncentrationen på topp..:)

mot en vägg...samma vägg...

en glass i solen, en vanlig vardag = LYXpioner och skuggan av en torkställning,
mot en nyklippt gräsmatta = LYX

vackert tycker jag...

ögonblickets glimt...i en vanlig trädgård...Gratis terapi...

likaså rosor mot en vägg...

smultron i en bur, som samsas med gamla krukor
och en liten fågel... i ett land av ogräs, som jag älskar..:)min kära uteplats..:)

vindens förväntan...

Lakrits gillar läget han med...

en gammal loppisfyndat skidstav, får hålla mina rosor på platsI denna hörna, som till dagens ära, fick sällskap av
en liten flagga.
Och Hilmir, som släppte de fina orden...
"mamma, vilken fantastisk slappardag vi har haft"..:)

Kärlek och åter kärlek till er alla...alltid!

Jag blir glad av...

Hej igen mina sötisar..:)
Idag är jag så lat, att om jag behövde anstränga mig för att andas, hade jag inte orkat det.
Kanske tur i oturen att det går på rutin..;)
Det enda jag har gjort är att gå runt med min kamera och fota. Jag gillar det verkligen. Blir så himla lugn och harmonisk och trots att ni har sett varenda liten detalj flera gånger tidigare, så bjuder jag på det igen. Och det får bli dagens hälsning för vi ska...
iväg och kolla på...HUS!...*Spännande*
Vi får väl se om mitt blir till salu efter denna dag..;)

Jag blir glad av...

dessa jättegamla mammelucker
som jag fick av en kompis...de bor i badrummet.

en ros från trädgården...mina nya knoppar...gjorda av porslins säkringshölje..(ja, eller nåt)..!?
...på mitt badrumsskåp...

de passar i alla fall fint där..:)

Jag blir också glad av...
den ostädade sanningen.

mina stickade små sockor från svärmor...som ligger i morgonröran och väntar på mig...

min obäddade säng...

under myggnätet som skyddar mina drömmar.

tillsammans med änglavingarna.
i mitt sovrum..:)

Ha det bäst!
Jag är så glad att ni finns..:)

Största kramen min till er alla...alltid!

Bruno-Vito...

Du stod där så liten
jag låtsades int´ om dig
du skrek i det tysta
"kom nu och ta mig"...

Jag kastade en blick och fortsatte leta
har inte plats för fler´ bruna små heta!
Precis innan hemfärd, jag hörde dig böna
Pratade, prutade, SÅLD, med en stöna

Väl hemma så ville du in i det varma
"Färgen är fel, sa jag, försök inte charma"
Du stod i garaget och gjorde mig galen
jag hörde din röst, trots allt regnet i dalen.

Jag smög till dig tyst och med penseln jag pula
VIT fick du bli och så nött lite smula...

-Japp, ni fattar nog!
Jag hittade alltså denna gulliga lilla vän på en loppis förra helgen.
Hade ingen tanke på nån möbel, eftersom jag inte har plats för några flera sådana. Men det blir inte alltid som man tänkt och lilla Bruno lyckades charma mig. När väl hemma, så smög jag iväg till garaget så fort ingen av gästerna märkte och målade..:) Men det var nåt som störde mig när han flyttade in. Och idag kom jag på det, han är för gullig!

Ut sprang frun och hämtade hammare, flugnät och diverse små bra att ha saker. Och voila...nu får Bruno-Vito bo i hemmet, flugfri dessutom, med plats för kabelklammrar..:)

Fast, jag tror nog att de små gulliga listerna åker av imorgon och då blir vi nog vänner på riktigt...

Pioner får bo här just nu...hittade dessa små skyltar på en hylla i garaget.

Vet inte om de passar, men ska testa några dagar..:)
Japp, så ser han ut i alla fall min nya bekantskap...

Största kramen till er alla mina kära vänner.
Och Tusen Tack för alla varma hälsningar!
Jag rodnar och känner mig så himla rik
när jag läser era varma ord.
Ni är bäst!
TACK!

Ha en varm, vacker, vänlig, vågad ny vecka!
Ta hand om varann.

Kraaaam...

Soligt sällskap...

Hej mina godingar!
Nu känns det verkligen som evighet sen jag var här!
Och nu...har alla åkt hem igen och huset ekar tomt av saknad och det har regnat tårar både inne och ute.

Det har varit fantastisk roligt och vi är så oerhört glada att alla kom för att fira vår Daniel. Studenten gick bra och en nöjd och stolt son mötte världen med leende så stort, att det fortfarande finns kvar..:)
Och det är precis det som har kännetecknat dessa dagar, skratt och struntprat, kontrat med nybakat, stickning, virkning och vin = Underbart!
Detta är glada människor som tar livet med en nypa salt och jag...
LOVE IT!
Bara det att ha sju extra vuxna i hemmet i tio dagar, utan problem, förklarar en del.
Och trots kylan, sken solen hos oss hela tiden..:)
Det är nämligen så att det är folket som skapar stämningen. Alla hjälptes åt, ingen förväntade sig något, förutom att slappa och njuta av dagen. Självklart är det tråkigt att junibörjan, visade sig kallare än på femti år, men det lyckades inte knäcka nån, förutom möjligtvis mig..:)
Men nu verkar det börja vända, vilket trots allt lättar mina tankar, som är fasta hemma på landet mitt vackra. Där jag i tanken sitter och myser och pratar och skrattar...och njuter av farmors nybakade snúðar...

En ny hörna i uteköket får bli min bildhälsning denna lördag. Och så hoppas jag komma i gång med bloggen igen. Jag har knappast suttit vid datorn och känner mig lite rostig just nu..:)

och så stegen, där kaprifolen äntligen börjar ta sig
och har fått sällskap av lite loppisfynd...

Största kramen min till er alla
och tusen tack för alla besök och hälsningar, trots min frånvaro.
Jag bugar och tackar ödmjukast...

Hej mina underbara, goda ljuva vänner!
Nu så. Det var länge sen, jag vet. Men jag behövde denna tid på mig.
En tid att bara stanna upp och lukta på blommorna som Ferdinand..:)
Mängder av djupa andetag har upptagit min tid tillsammans med tankar och tron på tillvaron. Det har varit berikande och mycket nödvändigt.
Jag är oerhört tacksam för alla uppmuntrande kommentarer och mail som jag har fått. Ni är alldeles underbara!...så är det bara. Och jag är så oerhört GLAD att ni finns och orkar komma hit. TUSEN MILJONER TACK!
Kommentaren har jag slängt till kråkorna och inte ens de bryr sig om den..;)
Men det var en märklig känsla att bli så ledsen över några fjuttiga rader från en okänd person, när man får massa värme och uppmuntran från andra. Men så typiskt kvinnligt, tyvärr!


Vad annat har hänt?
Jo, just nu är huset fullt av familj. En efterlängtat sådan från Island och vi njuter i solen. Man skrattar och flinar. Och bara kärleken i Hilmirs ansikte när han ler mot sin älskade farmor, gör mig knäsvag. Stolt som en tupp går han runt och berättar vem hon är..:)
Och mina kära, återigen skriver jag samma fras...
Ta hand om era kära. Njut, lev och ta vara på de stunder ni har. Och ta det aldrig någonsin för givet, utan se det som livets gåva. Skippa tjatet och irritationen över bagateller och slösa energin på det som har betydelse.
Det konstiga är ändå att, när alla är samlade som nu, så saknar jag min lilla mamma så oerhört. Hade så önskat att hon också kunde vara här. Men, hon är sjuk och klarar inte det och jag kan inte ändra på det, tyvärr. Men gissa min enorma lycka, när min kusin ringer och säger att hon och hennes man kommer..:) Två personer som haft stor betydelse i min uppväxt. På något märkligt sätt, så känns det så viktigt att nån också representerar mina rötter i sammanhanget "studenten". Konstigt kanske, men sant ändå. Och de kommer imorgon och jag bara läääängtar..:)

Och eftersom det inte är ofta familjen Island berikas med sju familjemedlemmar samtidigt, tänker jag använda varje minut till MAX
Så ja, jag kommer att fortsätta lysa med min frånvaro. Vi kan väl kalla det semester..:)
Men så ses vi..:)

Jo, och så skåpet förstås! Ni vet det turkosgröna oj,oj ,oj...hur länge höll den färgen?!
Scrolla gärna ner och räkna dagarna, för nu är det målat igen. Och speglarna utbytta mot hönsnät. Och vaddå, jag testade iaf. även om det bara var för att konstatera att...VITT är VACKRAST..:)
Japp, så går det till i detta hemmet..;)

och vardagsrummet har ändrat stuk lite,

för att lämna plats åt hela tjocka släkten...*Roligt*
Praktiskt är tanken och så bara älskar jag vår ek utanför.
Naturens gardin...*Lycka*

Må bäst!
Ta väl vara på tiden, tills vi träffas igen.

Största varmaste kramen till er alla, mina stjärnor.
Kraaaaaaaaaaaam...

Hej mina kära.
Åhhh, vilken härlig helg jag har haft..:)
Gårdagen målade jag tre dörrar och två fönster i...källaren! Jisses vilken skillnad. Alltså jag är lika förvånad varje gång för vitfärgens magi! Allting blir vackert liksom, även min källare och då ska ni veta, pratar vi magi på hög nivå ala, Joe Labero!
Japp, det finns nog hopp om den där källaren som jag hela tiden låtsas är min favoplats när jag ska tvätta. Ni vet, drar djupa andetag innan jag går nedför trappan och så går jag in i en låtsasvärld. Och på nåt konstigt vis lyckas jag och det går jättebra. Jag har nämligen en favorit tvättstuga, som jag skrivit ut massa bilder ifrån och gjort ett kollage, som jag bläddrar i samtidigt som jag andas in. Och så springer jag nedför trappan, håller andan (sånt kan man träna upp, ungefär som i en förlossning) När jag står där och fyller min maskin och viker min tvätt så ser det ut som HÄR
...eller tills jag typ känner att jag måste andas på riktigt, inte bara flåsa som en hund! För så fort jag börjar släppa ut luften, så börjar verklighetens förvandling. Och jag gillar inte den!
Bilden har jag nämligen bara lånat från Anettes världens vackraste tvättstuga!
Så stegen upp igen, är alltid lika tunga. Men, jag ger mig inte. Lägger fram mitt bildkollage lite varstans, för mannen att upptäcka. Senast idag låg det framför ett halvmålat staket han höll på med....

G- "Nä, men, ligger detta här, *Anttesvärldensvackrastetvättstuga*...oj, så konstigt"! "Helt makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga"!

Mannen tittar på mig och låtsas som han inte fattar!...*argh*

Ett par timmar senare ligger det framför svetsen, han precis satt igång, för att fixa grinden, till det numera klarmålade staketet.

G-..."Nä, men...är det här *Anttesvärldensvackrastetvättstuga* ligger"! Helt...

T-..."makalöst hur man kan fixa en sån vacker tvättstuga! Jag vet, Gúa"!

G-...vaddå...Ja, men visst är den fin?!

T-..."Ja, Gúa, den är superduperfin"! "Men just nu så, målar jag staket, klipper gräsmattan, städar garaget, svetsar konsoller och lagar grinden...och om en liten stund ska jag in och laga middag"!

Det är då jag blir generad, på riktigt. Börjar vagga lite och småle.
Jag som trodde han inte hade fattat nåt. Men det är klart, när man sett samma kollage, i strumpkorgen, ovanpå tandborsten, i kornflakespaketet, ovanpå bilnyckalarna, för att nämna några av de platser som det legat...(*pinsamt*), kan man inte annat än fatta. Och jag får inse den sura sanningen att, det är jag som inte fattat!

Men precis innan han drar ner hjälmen hinner jag...

G-...sorry älskling, jag fattar. Och jag vet att det är mycket nu. Men om jag lagar middagen, tror du så att du skulle kunna fixa skåpet till tv.n i kväll och byta lampan i hallen och det lilla skåpet jag ska ha vid uteköket..?!?...Ja och så förstås trappan, det får vi absolut inte glömma!...etc.etc.etc.etc.etc.

En vanlig söndag i familjen Island är till ända och drömmen om en vacker tvättstuga...förblir en dröm..:)

Men vad gör det...nu när jag ha sån vacker torkställning, utomhus, *GLAD*..:)

Lakrits gillar den också..:)

vitt är Wonderful...

önskar att det alltid vore så..:)

Denna skönhet hittade jag hos Kamprad,
en ros på stam...

och så bara en vy.

och en till.
Och nu börjar det äntligen bli som det ska.
Idag planterade jag tre buskar och en pipranka...*Lovely*

Stor varm kram till er alla min kära vänner! Må den nya veckan ge er massor av goda stunder fyllda av sol och varma skratt.

Ps...Precis när jag skrivit klart nu, hittade jag denna anonyma kommentar bland ett av mina förra veckans inlägg...
"Are you really so proud, that you cannot answer even to your emails"?
Och precis nu, är jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Just nu när jag minst behövde det! Nu får jag tar mig en funderare på fortsättningen...

Hi anonymous,
It´s up to you to think what ever you want to think of me! As long as I know, that my lack of answering you, has nothing to do with proudness.
I´ve been having problems with my emails, the hole week. Can´t get into my account.
I get lots of emails and can not answere everyone. Even if I would love to. I just don´t have the time.
I can´t find any email in english among my latest ones. And your comment made me really sad.
Hope I made your day... //Gúa

liten klämlampa hittade jag på loppis för femton kronor.
Den trivs på min sänggavel..:)

Hej mina goda!

Oj, som dagarna bara rinner iväg, när man har massa saker att ta hand om hela tiden.
Det värsta med mig är att jag blir så lätt stressad och då börjar tankarna snurra och den tid som kunde användas åt praktiska saker, används istället till grubbleri med bortdomnad handlingskraft..:)
Men det löser sig, jag vet det. Men jag har bara så svårt att acceptera min begränsning. Det faktum att jag inte kan göra allting samtidigt, så som jag alltid tidigare har klarat, gör mig emellanåt alldeles frustrerad.
Speciellt när madam prestationsångest, viskar i lilla örat redan när jag vaknar. Och helt oinbjuden och utan någon som helst uppmuntran, lyckas ta sig förbi själens staket och greppa tag om jaget. Och har med sig kompisen "magklumpen" och den vidriga vännen som suger sig fast på vänsteraxeln och hela dagen lång, påminner mig om mina mindre bra sidor.
Men, men...nu ska jag iväg till IKEA, där kanske jag hittat nån låda att lämna dem i... "håller tummarna" att det blir FACK 19 HYLLA 26, som just denna gången blir min räddning..;)
Lovar att återkomma om det...

En trevlig helg önskar jag DIG.

Tack för att du kommer hit och hänger med på min berg och dalbana..:)
DU ÄR BÄST!

STÖRSTA Kramen till dig...

ps... jag får massa ljuva mail, angående att det inte går att kommentera hos mig ibland.
Jag vet att det är så, jag väljer det själv. Vissa inlägg bara känner jag att kommentarer är överflödiga. Precis så som idag. Jag vet redan, att ni alla vill mig väl och det sparar jag i min "ta hand om Gúa" vrå som finns i lilla hjärtat och dit ingen kommer åt utom just era ord.
Tusen tack till alla er!

*pssst* ...jag hittade en hylla med alldeles tomt fack på IKEA, till mina ovänner . Men numren håller jag för mig själv, så att de inte haffar er. För om man inte kan dem, sitter man säkert..:)
Puss på er alla mina kära vänner...

Onsdags påminnelse...

Hej alla mina ljuva vänner!
Hoppas ni mår bra.
Det gör jag i huset kaos..:) Ville bara dela med mig av det som upptar mina dagar. japp, en del av dem i alla fall..;) Och en text som jag har inramad, som en av mitt livs påminnelser, får flyta med. Nåt som jag så ofta tidigare har skrivit om och som så ofta röjt mina vägar, genom årens lopp, hoppet.
Ty utan hopp är vi segrade...

Det finns ingen bättre medicin än hopp.
Ingenting mer stärkande än tron på att varje kris har en lösning. Förmågan att hoppas gör det möjligt för oss att möta vardagslivets prövningar. Den påminner oss om att vad som än händer kommer vi att övervinna det. Ingen behöver vara ett offer utan hopp, få situationer är helt ohjälpliga. Med hopp kan vi förvandla en personlig tragedi till en seger. Om situationen inte låter sig ändras, kan vi ändra på oss själva för att klara den.
För dem som tror är hoppet sannerligen odödligt.
-Leo Buscaglia

och druvorna börjar väva sin väg längs taket...skönheters spegelbild

tidningar, ett fridfullt nöje på denna plats.
Ser ni att det skymtar i min postpåse, som nu har blivit
servettgömma..:)
Röjning pågår.
Men tyckte bara att det var så vackert.
Helt ostylat i all sin enkelhet...

och en tacksamhet uppstod över det faktum att,
det är mitt.
Och jag bugar av lycka...

Tack för alla glada tillrop om planteringsbänken...*roligt*
Mannen är så glad att han bygger för glatta livet..;)
Just nu en torkställning...*ni är bara bäst*
och jag jublar..:)

Må bäst!
Ta hand om varann och njut av nuet.
Och kom ihåg...hoppet.
-Den sol som följer regnet...

Största kramen...

Återvinning...

Hej alla mina goda!

Just nu är jag nog en av Sveriges lataste bloggare...*sorry*
Dagarna används till massa kreativa saker som jag vill göra och...det är sååå roligt..:)
Vi försöker få ordning ute innan Daniels student. Och sakta men säkert går det framåt.
Mängder av annat dyker också upp och så får jag inte glömma detta, och absolut inte detta! Jah, ni vet. Känns lite som huvudet snurrar mera än vanligt just nu..:)
Så får vi massa gäster hemifrån Islandet vårt...*längtar*

Men för att ni är så himla trygga och underbara och kommer hit, trots min frånvaro, ville jag visa er mååånga bilder på planteringsbänken, som min man har snickrat klart idag.
Jag är sååå nöjd! Tycker att den är superfin och känner att saknaden av min paradisbuske, minskar för var dag..:)

klockan tolv idag...återvinning:)
från mitt uterum...

en samling på nät, i en gammal fönsterram...

titta, pärlhyacinterna blommade...otroligt!

och så syréner..*underbart*!lite rost...

på min stora bänk!

är så nöjd med att den är snickrat av...
lastpallar.
Gillar återvinning...och så mera syréner och en glasburk,
full med gammal spik...gillar ju rost..:)
och så andra sidan...

Väderbitna gamla lerkrukor...

gammal fönsterhake får agera låsanordning...

Snip, Snap, Slut...

Hoppas att blogglusten och tiden, återkommer inom kort.
Men nu ska jag lägga mig i badkaret och bara njuta!

Sköt om er alla mina vänner...
tusen tack för att ni tar er tid att komma hit!

Må bäst och ha en härlig ny vecka!
Största kramen till er alla...alltid!

Tjingeling...